Det finanspolitiska ramverket

Senast uppdaterad: 2025-03-03

I början av 1990-talet befann sig Sverige i en djup ekonomisk kris, med ett stort budgetunderskottbudgetunderskott: och en snabbt växande statsskuldstatsskuld:. För att stärka trovärdigheten och säkerställa en mer långsiktig budgetprocess infördes därför ett nytt ramverk för statsbudgeten.

Det finanspolitiska ramverket innehåller fyra budgetpolitiska målbudgetpolitiska mål:: ett överskottsmål för hela den offentliga sektorns finansiella sparande, ett skuldankare för den offentliga sektor, ett utgiftstakutgiftstak: för staten, samt ett krav på kommuner och regioner att ha en god ekonomisk hushållning och balans i budgeten.

Överskottsmålet

Överskottsmålet, även kallat saldomålet, är ett mål för den offentliga sektorns finansiella sparande. Sedan 2019 innebär det att sektorns inkomster ska överstiga utgifterna med i genomsnitt en tredjedels procent av BNP över en konjunkturcykel. Formuleringen ”över en konjunkturcykel” ger utrymme för årliga avvikelser men försvårar samtidigt utvärderingsprocessen, eftersom tidsperioden inte är tydligt definierad. Tidigare var överskottsmålet högre. År 2007 sänktes det från 2 till 1 procent av BNPBNP: i samband med en justering av den offentliga sektorn. Idag omfattar målet staten, kommunsektorn och pensionssystemet.

Syftet med överskottsmålet är att bygga upp en ekonomisk buffert för att kunna hantera lågkonjunkturer och säkerställa resurser för framtida generationer, i takt med att fler behöver den offentliga sektorns välfärdstjänster. Dessutom måste Sverige, som EUEU:-medlem, följa Stabilitets- och tillväxtpakten, vilket bland annat innebär att det offentliga underskottet inte får överstiga 3 procent av BNPBNP:.

Genom åren har det offentliga sektorns finansiella sparande varierat kraftigt, från ett överskott på nästan 4 procent av BNPBNP: år 1990 till ett underskott på nära 11 procent av BNPBNP: år 1993. Efter 90-talskrisen har de ekonomiska svängningarna dämpats, och det offentliga finansiella sparandet har inte haft lika stora variationer. Överskott under högkonjunkturer har varit dominerande, med endast kortare perioder av mindre underskott.

Överskottsmålet har under åren kritiserats för att det innebär att den offentliga sektorn tar in mer skatt från den privata sektorn än vad som egentligen är nödvändigt. På så sätt byggs en offentlig förmögenhetsbuffert upp med kapitalkapital: som annars skulle kunna användas i privat sektor. Denna effekt förväntas dock bli mindre framträdande framöver, i och med att överskottsmålet sänktes 2019.

Skuldankaret

Sedan 2019 kompletteras överskottsmålet med ett skuldankare. Innebörden av skuldankaret är att den offentliga skuldsättningen (Masstrichtskulden) bör uppgå till 35 procent av BNPBNP: på medellång sikt.

Regeringen ska varje år redovisa bruttoskuldens utveckling i den ekonomiska vårpropositionen. Om bruttoskulden avviker med mer än 5 procent av BNPBNP: ska regeringen lämna en skrivelse till riksdagen, där man förklarar orsaken till avvikelsen och redogör för hur den ska hanteras.

Utgiftstaket för staten

Utgiftstaket är en gräns för hur stora utgifter staten får ha under ett år. Riksdagen beslutar om en total utgiftsnivå, som sedan fördelas på de olika områdena i statsbudgeten. Utgiftstaket omfattar alla statens utgiftsområden, förutom statsskuldsräntorna, eftersom dessa inte kan påverkas på samma sätt som andra utgifter. ÅlderspensionssystemetÅlderspensionssystemet: ingår också.

Utgiftstaket beslutas för tre år framåt. Normalt ändras inte redan beslutade utgiftstakutgiftstak: annat än av tekniska skäl, vilket betyder att taken för de kommande två åren ligger fast. Riksdagen beslutar därför endast om utgiftstaket för det tredje året framår. Att utgiftstaket följs är en viktig signal om att statsfinanserna sköts på ett ansvarsfullt sätt.

Även om utgiftstaket inte är juridiskt bindande, är det sedan den 1 januari 2010 obligatoriskt för regeringen att lämna förslag till riksdagen om ett utgiftstakutgiftstak:, vilket tidigare alltid gjorts, men utan att det varit föreskrivet.

Det kommunala balanskravet

Det kommunala balanskravet trädde i kraft 2020 och innebär att varje kommun och region ska budgetera så att intäkterna överstiger kostnaderna. Om ett negativt resultatresultat: redovisas ska detta regleras under de tre nästkommande åren. Syftet är att förhindra att den löpande verksamheten finansieras med lån, vilket minskar risken för underskott.

Redan 1992 infördes krav på kommuner och regioner att upprätthålla god ekonomisk hushållning enligt kommunallagen. Detta kompletterades år 2000 med kravet om en balanserad budgetbudget:.

Det kommunala balanskravet, tillsammans med utgiftstaket, är viktiga verktyg för att uppnå överskottsmålet.

Det är fritt att använda sig av våra diagram men ange gärna Ekonomifakta som källa.