Hushållens konsumtion och sparande

Senast uppdaterad: 2024-06-11

Hushållens disponibla inkomster kan antingen konsumeras eller sparas. För att få ett översiktligt mått på hur sparandet utvecklas beräknas sparkvoten. Den visar andelen av disponibel inkomst som går till sparande.

Hushållens sparande har ökat under de senaste 10 till 15 åren. I samband med pandemin föll däremot hushållens sparkvotsparkvot: något för att sedan fortsätta stiga. Det finns stor skillnad på nivå mellan de olika sparmåtten. Om man tar hänsyn till allt sparande, inklusive tjänstepensiontjänstepension: och fastigheter, uppgick exempelvis sparkvoten till dryga 15 procent år 2023. Ser man endast till de mer likvida tillgångarna, den finansiella sparkvoten, var den 3 procent samma år.

Vad är sparkvoten?

För att beskriva hur hushållens sparande utvecklas över tid ser man ofta till sparkvoten. Den kan beräknas på olika sätt beroende på vilka typer av tillgångar man inkluderar. I den bredaste definitionen, hushållens totala sparkvotsparkvot:, inkluderas både finansiellt sparandefinansiellt sparande: (aktier, fonder, etc.) och realt sparande (hus, tomtmark, etc.). Dessutom räknar man också in sparande till tjänste- och premiepension.

Eftersom pensionsavsättningarna egentligen inte kan påverkas av hushållen och inte heller står fritt till deras förfogande använder man ofta också en lite smalare definition där dessa har exkluderats. Ett ännu smalare mått är när man endast ser till sparande i finansiella tillgångar, hushållens finansiella sparkvotsparkvot:. Trots att även bostadsrättsandelar räknas in i den finansiella sparkvoten är denna ett bättre mått på hushållens buffertsparande än de två bredare definitionerna.

Historisk utveckling av sparkvoten

Ser man till den historiska utvecklingen kan man konstatera att den totala sparkvoten var relativt stabil under 1950- och 60-talen. Redan vid mitten av 1960-talet började dock den finansiella sparkvoten sjunka. Denna nedgång fortsatte sedan ända fram till slutet av 1980-talet och vändes inte förrän 90-talskrisen slog till och skattesystemet förändrades i grunden. Vid det laget var inte bara den finansiella sparkvoten negativ utan även den totala. Initialt hade den totala sparkvoten hållits uppe genom att hushållen ökade sitt reala sparande, det vill säga investerade i bostäder , men under 1980-talet började även det reala sparandet minska. Delvis berodde detta på att avdragsrätten för skuldräntor begränsades 1982-83, vilket gjorde det något dyrare att låna. Fortfarande var dock realt sparande väldigt förmånligt. Man kan till och med säga att hushållen fick betalt för att låna till bostäder eftersom skattereglerna, även efter den avdragsrätten begränsades, tillät stora avdrag samtidigt som inflationen var så pass hög att den reala räntan blev negativ.

Skuldsättningen fick dessutom extra energienergi: av att den stora 40-talistgenerationen då var i familjebildande ålder vilket ökade efterfråganefterfrågan: på bostäder, och av att den tidigare hårt reglerade kreditmarknaden avreglerades i november 1985, vilket kraftigt stimulerade nyutlåningen.

Om det under denna tid var förmånligt för hushållen att skuldsätta sig för att köpa bostäder var förhållandena de omvända när det gällde finansiellt sparandefinansiellt sparande:. Här innebar skattereglerna snarast att avkastningen blev negativ. Det låga finansiella sparandet blev till slut ohållbart och frågan hamnade högt upp på den politiska dagordningen. En av de mest omdebatterade åtgärderna från politiskt håll var införandet av ett tillfälligt tvångssparande 1989-90. Detta innebar att hushållen tvingades spara motsvarande tre procent av slutskatten. Den stora förändringen av hushållens sparbeteende kom dock inte förrän 90-talskrisen slog till och bostadspriserna föll brant, samtidigt som skattesystemet gjordes om i grunden genom den stora skattereformen 1990/91.

Skattereformen begränsade ränteavdragen ytterligare. Kombinationen av lägre ränteavdragränteavdrag: och lägre inflationinflation: innebar kraftigt ökade räntekostnader för hushållen. Denna räntechock tvingade hushållen att strama åt sin privatekonomi och öka sitt sparande. Sparkvoten steg med över tio procentenheter mellan 1989 och 1992 vilket omvänt betydde en kraftig minskning av hushållens konsumtion. Den stigande sparkvoten berodde mer eller mindre uteslutande på ett ökat finansiellt sparandefinansiellt sparande:, vilket hade gjorts mer fördelaktigt genom skattereformen.

Efter denna period har den finansiella sparkvoten pendlat upp och ner. Möjligen kan man se ett visst konjunkturmönster då hushållen minskade sitt sparande under högkonjunkturen i samband med IT-boomen före millennieskiftet för att sedan öka sitt försikthetssparande när lågkonjunkturen kom. Vi såg även en uppgång i sparkvoten i samband med finanskrisen och under coronapandemin.

Det är fritt att använda sig av våra diagram men ange gärna Ekonomifakta som källa.