Är gasen framtiden?
Publicerad: 2006-11-29
I Sverige har det vuxit fram en bred politisk enighet om att energisystemet måste bli mindre sårbart. Sårbarheten anses minska genom att säkra tillgången av flera olika energislag utan att miljömålen eftersätts. Naturgasen kan vara ett övergångsbränsle från ett fossilbaserat till ett mer koldioxidneutralt energisystem. För att realisera detta krävs ökad konkurrens och investeringar i ledningar från utlandet men också inom landet.
Idag är den svenska naturgasmarknaden en liten regional marknad med få aktörer. I Europa är naturgasen en betydande större del av energimixen och den har de senaste decennierna börjat ersätta oljan och kolet. Om Sverige ska minimera sitt oljeberoende så behövs andra energikällor som har oljan och kolets egenskaper men släpper ut mindre växthusgaser. Naturgasen är ett alternativ.
Från starten av naturgasanvändningen i Sverige 1985 ökade förbrukningen snabbt fram till 1992 för att sedan ligga runt 8 TWh per år. 2004 var den totala importen av naturgas cirka 927 miljoner kubikmeter motsvarande drygt 9 TWh. Av denna naturgas använder industrin och kraft- och värmeverken drygt 45 respektive 30 procent. Bostäder, lokaler och vissa mindre industrier står för resterande 20 procent och en mindre andel är fordonsgas. 9 TWh naturgas innebär drygt 2 procent av den totala svenska energianvändningen, i de flesta EU-länder är andelen närmare 20 procent.
Svensk naturgas
Andel naturgas av den totala energianvändningen, procent
Källa: STEM samt egna beräkningar
Naturgasen är ett fossilt bränsle men innehåller en högre andel väte än kol och olja. Detta medför att naturgasen, vid samma energiutbyte, släpper ut mindre koldioxid än kol (40 procent) och olja (20 procent). Naturgas ger inte heller några utsläpp av tungmetaller, sot och andra föroreningar. De 9 TWh naturgas kan jämföras med svensk användning av kol och olja som 2004 uppgick till 30 respektive 205 TWh.
All naturgas importeras idag från Danmarks naturgasfält i Nordsjön. Gasen distribueras genom ledningen från Danmark och kontinenten längs västkusten, från Skåne genom Halland till Göteborg, vidare till Stenungssund. Gasledningen är också distributionskanal för fordonsgas i Syd- och Västsverige. Där naturgas är tillgängligt i Sverige utgör den cirka 20 procent av totala energianvändningen.
Industrins användning
Naturgasen har i viss utsträckning redan ersatt oljan för uppvärmning och i industriella processer. Industrier som ersatt en del av sin olja mot naturgas är den energiintensiva stål, massa- och pappersindustrin samt petrokemisk industri, både som råvara och för energiförsörjning.
Stålindustrin använder el, kol och koks, olja och naturgas eftersom processen behöver energislag med högre energiintensitet. Därför är det svårt för stålindustrin att byta ut dessa energibärare mot exempelvis lågvärdigt biobränsle. Olja och kol kan däremot till viss del bytas ut mot naturgas och el.
Från gas till el
Naturgasen används också inom kraft- och värmeproduktion. Ett steg på vägen är till exempel det naturgaseldade Rya kraftvärmeverk i Göteborg som invigdes i mitten av november i år. Kraftvärmeverket kommer att täcka cirka 30 procent av Göteborgs elbehov och drygt 35 procent av fjärrvärmebehovet. Rya är den största energiinvesteringen som gjorts i Sverige sedan 1985 då de sista reaktorerna i Forsmark och Oskarshamn togs i bruk. Enbart Rya förväntas öka naturgasanvändningen från dagens 9 TWh per år till drygt 12 TWh per år i Sverige. Förbrukningen förväntas öka de närmaste åren till 17-18 TWh per år på grund av de gaseldade kraftverken i Göteborg och Malmö.
Outvecklad marknad
Sverige har i dagsläget en outvecklad naturgasmarknad. För att kunna öka naturgasanvändningen i Sverige behövs det omfattande infrastruktursatsningar och en ökad konkurrens. EU:s gasmarknadsdirektiv infördes i Sverige i juli 2005. Direktivet kräver en åtskillnad mellan gasmarknadens nät- och försäljningsbolag och systemansvaret överfördes då till Svenska Kraftnät, precis såsom elsektorn är organiserad.
En koncessionsansökan finns om tillstånd för utbyggnad av det västsvenska rörburna gasnätet till en rad platser i Mälardalen och Bergslagen. Detta innebär att marknaden skulle expandera utanför dagens strikta regionala marknad.
LNG-import, naturgas i flytande form, med tåg-, båt- eller biltransporter är också en möjlighet som har diskuterats. I dagsläget finns planer att bygga en LNG-terminal i Nynäshamn.
Det finns en koncession för att bygga en tysk-svensk gasledning som ska möjliggöra import av naturgas via Tyskland, projektet Baltic Gas Interconnector. I dagsläget bedömer dock marknaden att detta projekt inte är intressant att fullfölja.
Planer finns också att förbinda Sverige med norsk naturgas genom en länk, via raffinaderiet i Lysekil, för möjlighet till att bland annat kunna producera Europas renaste fossila dieselbränslen ur restoljor. En framtida import av rysk naturgas kan möjliggöras genom projektet Nordic European Gas Pipeline. Den planerade rysk-tyska rörledningen i Östersjön skulle möjliggöra naturgasleveranser till Mälardalen och Bergslagen till förväntat konkurrenskraftiga produkt- och transportkostnader.
Skulle alla dessa planer förverkligas bedömer aktörerna att marknaden skulle kunna öka till en svensk gasanvändning på uppåt 40 TWh per år. Andelen naturgas skulle därför kunna bli uppåt 9 procent av den totala energianvändningen, givet 2004 års siffror.
Det är fritt att använda sig av våra diagram men ange gärna Ekonomifakta som källa.
