Om avtalsrörelsen

Senast uppdaterad: 2025-02-13

Avtalsrörelsen påverkar inte bara arbetsmarknaden utan hela samhällsekonomin. Löneökningarna som förhandlas fram spelar en viktig roll för inflation, köpkraft och företagens konkurrenskraft. Därför är det viktigt att avtalen balanserar arbetstagarnas behov av förbättrade villkor med företagens förmåga att behålla lönsamheten.

Vad är avtalsrörelsen?

Avtalsrörelsen är den process där arbetsgivare och fackförbund förhandlar fram nya kollektivavtal som reglerar löner och arbetsvillkor. I Sverige sker detta regelbundet, ofta på treårsbasis, och omfattar flera miljoner anställda inom olika branscher. Till skillnad från många andra länder sker lönebildningen i Sverige utan statlig inblandning. Det finns ingen lagstiftning som fastställer lönerna. Detta självreglerande system kallas den svenska modellen. Modellen har funnits sedan 1938, då det första kollektivavtalet slöts i Saltsjöbaden mellan Svenska Arbetsgivarföreningen (SAF) och LO.

Kollektivavtalen är centrala för den svenska arbetsmarknaden och skapar förutsättningar för stabilitet och långsiktighet. Avtalsrörelsen påverkar inte bara löner utan även frågor som arbetstider, semester och andra arbetsvillkor. Genom dessa avtal sätts spelreglerna för arbetsmarknaden och bidrar till en välfungerande ekonomi.

Så fungerar avtalsrörelsen

Avtalsrörelsen följer en väl strukturerad process. Den börjar ofta med att fackförbund och arbetsgivarorganisationer formulerar sina respektive krav och mål. Därefter möts parterna i förhandlingar för att komma överens om nya avtal.
Processen kan sammanfattas i följande steg:

• Krav: Fack och arbetsgivare samlar in önskemål och behov från sina medlemmar och utväxlar kraven.
• Förhandlingar: Parterna möts för att diskutera och jämka sina krav.
• Medling (vid behov): Om förhandlingarna kör fast kan medlare från Medlingsinstitutet kallas in.
• Avtal: När parterna är överens undertecknas det nya avtalet, som sedan gäller under avtalstiden.

Industrinormeringen – en viktig grund

Industrinormeringen är en central princip i den svenska avtalsrörelsen. Den innebär att löneökningar på arbetsmarknaden styrs av vad den konkurrensutsatta industrin kan bära. Det är industrins parter som först förhandlar fram sina avtal, och detta resultat fungerar sedan som ett riktmärke för andra branscher. Industrinormeringen bidrar till att hålla löneökningarna på en nivå som är långsiktigt hållbar för svensk konkurrenskraft och ekonomisk utveckling.

Rollfördelning i avtalsrörelsen

Flera aktörer har viktiga roller i avtalsrörelsen:

• Arbetsgivarorganisationer: Representerar arbetsgivarnas intressen och förhandlar om avtal som stöder verksamhetens behov.
• Fackförbund: Representerar arbetstagarna och arbetar för att säkerställa bra villkor och rättvisa löner.
• Medlingsinstitutet: En statlig myndighet som har i uppdrag att verka för en väl fungerande lönebildning och bistå vid konflikter i förhandlingarna.

Genom denna struktur säkerställs att olika intressen balanseras och att lösningar hittas utan långvariga konflikter.

Om förhandlingarna strandar

Om parterna inte kan enas kan det leda till konflikt som tar sig uttryck i strejk eller lockout. För att undvika detta är det vanligt att Medlingsinstitutet träder in som en neutral part. Medlare hjälper till att jämka parternas ståndpunkter och hitta en lösning. I många fall lyckas medlingen och nya avtal tecknas innan konfliktåtgärder behöver genomföras.

Läs också

Organisationsgrad och kollektivavtalstäckning

Under 2023 omfattades 88 procent av alla anställda i Sverige av kollektivavtal. I offentlig sektor täcks alla anställda, medan täckningsgraden i privat sektor var 83 procent. Den totala täckningsgraden har legat stabilt mellan 88 och 90 procent sedan 2005.

Det är fritt att använda sig av våra diagram men ange gärna Ekonomifakta som källa.