Beveridgekurvan
Senast uppdaterad: 2025-03-31
Vad är Beveridgekurvan? Beveridgekurvan visar sambandet mellan arbetslöshet och lediga jobb över tid. Den används ofta som ett mått på hur väl matchningen på arbetsmarknaden fungerar, det vill säga hur effektivt arbetslösa kan matchas med lediga jobb.
Om arbetslösheten är låg samtidigt som det finns få lediga platser, tyder det på att företagen lätt kan hitta rätt kompetens. I så fall ligger Beveridgekurvan nära noll i diagrammet. Om kurvan istället skiftar utåt, innebär det att matchningen mellan arbetskraft och lediga jobb har försämrats.
I lågkonjunkturer, när den ekonomiska aktiviteten minkar, tenderar företagen att dra ner på produktionen och anställa färre personer. Detta ledder till färre lediga platser samtidigt som arbetslösheten ökar. Därför bildar sambandet mellan lediga platser och arbetslöshet en negativt lutande kurva i diagrammet, med arbetslöshet på x-axeln och vakanser på y-axeln. Ju närmare kurvan ligger origo, desto bättre fungerar matchningen på arbetsmarknaden. Detta beror på hur väl de arbetssökande matchar de kompetenser som företagen efterfrågar, samt på hur villiga de är att ta de jobb som erbjuds, vilket bland annat påverkas av ersättningsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen och andra faktorer (läs mer här).
I diagrammet visas sambandet mellan arbetslöshet och lediga platser uppdelat på tre olika tidsperioder. Det går att se att kurvan under finanskrisen 2008-2009 (den gröna kurvan) skiftade utåt jämfört med det första decenniet av 2000-talet (den röda kurvan). Ett nytt skift utåt kan också anas i samband med coronapandemin som började 2020 (den blå kurvan). Det är fortfarande för tidigt att säga om detta skifte är varaktigt eller om kurvan kommer att återvända till tidigare nivåer. Under kriser är det normalt att matchningen fungerar sämre, eftersom företagen snabbt måste anpassa sin produktion till nya förhållanden. Vid långvariga kriser, som orsakas av stora obalanser som behöver rättas till, kan det ta längre tid för både företagen och arbetskraften att anpassa sig, vilket gör att matchningen fungerar sämre under en längre period. Det är också viktigt att påpeka att Beveridgekurvan är ett sätt att studera matchningen på arbetsmarknaden, men den ger inte nödvändigtvis en heltäckande bild.
En dåligt fungerande matchning på arbetsmarknaden är kostsam för samhället. Dels genom de direkta kostnaderna för arbetslöshetsförsäkringar och andra ersättningar, dels genom de indirekta kostnaderna som uppstår när företagen har svårt att hitta rätt personal. Detta kan leda till minskade investeringar och en försämrad internationell konkurrenskraft. På lång sikt påverkar det negativt tillväxten i landet.
Det är fritt att använda sig av våra diagram men ange gärna Ekonomifakta som källa.