Lönerna har inte ökat inkomstspridningen

Publicerad: 2017-01-20

Lön och inkomst är två olika saker. Trots det blandas begreppen ofta ihop i samhällsdebatten, framförallt när det handlar om inkomstskillnader mellan olika grupper. Inkomsternas spridning har nämligen ökat sedan 1980-talet, men det är inte lönespridningen som drivit utvecklingen.

För en arbetstagarearbetstagare: utan något stort innehav av aktier, och som inte sålt en bostad med vinstvinst: det senaste året, är ordet lönlön: ofta synonymt med inkomstinkomst:. För större delen av befolkningen går det dock inte att sätta likhetstecken mellan inkomstinkomst: och lönlön:. 18 procent av befolkningen är pensionärer som får sin inkomstinkomst: via pensionen, 5 procent är studenter som får sin inkomstinkomst: från studiemedel, en del är sjuka, andra är driver eget bolag. Bara 44 procent av befolkningen får lönlön: från en anställning och av dem har många även andra inkomstkällor, till exempel avkastningavkastning: från fonder, föräldrapenning eller sjukpenning.

Eftersom de flesta får sin inkomstinkomst: från fler källor än lönekuvertet kan det tyckas märkligt att löneinkomster ofta likställs med hushållens totala inkomster. Särskilt missvisande blir det i debatten om inkomstfördelningens utveckling där det ofta påstås, direkt eller indirekt, att den ökade inkomstspridningen i Sverige har drivits av ökad lönespridninglönespridning:. Då lönespridningen inte har ökat under det senaste decenniet är det andra faktorer som har lett till större inkomstspridning.

Inkomstspridningen har ökat

Att inkomstspridningen i Sverige har ökat kan bland annat ses om man följer Gini-koefficientens utveckling. Gini-koefficienten är ett mått som visar hur fördelningen av disponibla inkomster ser ut i en ekonomi, det vill säga den inkomstinkomst: man har kvar efter skatter och transfereringar. Om alla i en ekonomi har exakt samma disponibla inkomstinkomst: ligger Gini-koefficienten på 0 eftersom det inte finns några skillnader i fördelningen av resurser. Det andra extremfallet är att en person äger allt, då ligger Gini-koefficienten på 1 eftersom fördelningen av resurser är maximalt ojämlik. Båda dessa extremfall är teoretiska och i verkligheten ligger alla länder någonstans mitt emellan. I Sverige var Gini-koefficienten som lägst under 1980-talet men har därefter ökat. I jämförelse med övriga OECDOECD:-länder har Sverige gått från att vara ett av de länder där skillnaderna i disponibla inkomster varit minst till att ligga något lägre än genomsnittet .

Vad driver den ökande spridningen?

För att ta reda på vad som har drivit den ökade inkomstspridningen har forskare i en rapport från SNS delat upp Gini-koefficienten i olika beståndsdelar: arbetsinkomst, kapitalinkomst, företagarinkomst, transfereringar och skatter. Arbets- och företagarinkomst är den lönlön: man får som anställd eller egenföretagare, kapitalinkomst kan till exempel vara överskott från en bostadsförsäljning eller aktier. Eftersom olika personer tjänar olika mycket bidrar dessa delar till att Gini-koefficienten ligger över 0. Däremot drar skatter och transfereringar ner värdet på Gini-koefficienten eftersom pensioner, sjukersättning, studiebidrag och liknande gör att de som saknar inkomstinkomst: från förvärvsarbete eller kapitalkapital: ändå har en inkomstkälla. PengarPengar: går från hög- till låginkomsttagare.

I diagrammet nedan visas de olika komponenternas bidragbidrag: till den totala Gini-koefficienten. Arbetsinkomster är den variabel som påverkar inkomstfördelningen mest, men dess bidragbidrag: har varken ökat eller minskat i någon nämnvärd utsträckning de senaste 40 åren. Inte heller transfereringarnas eller företagarinkomsternas bidragbidrag: har förändrats under tidsperioden. Istället är det kapitalinkomsternas utveckling som har lett till att inkomstspridningen har ökat. Kapitalinkomsterna ligger i stort sett bakom hela uppgången av Gini-koefficienten sedan 1990-talet.

Inkomstspridningen har alltså inte ökat på grund av löneutvecklingen utan i huvudsak som ett resultatresultat: av ökade kapitalinkomster. Det betyder dock inte att inkomstskillnaderna behöver vara ett problem. Internationellt sett är inkomstspridningen i Sverige fortsatt relativt låg och om man till exempel skulle öka beskattningen på kapitalinkomster finns det risk att jobbtillväxten stannar av eftersom det då blir mindre lönsamt att driva företagföretag:. På sikt skulle detta kunna få negativa konsekvenser eftersom ett av de mest effektiva sätten att minska inkomstspridningen är att få folk att gå från bidragsförsörjning till arbete.

Det är fritt att använda sig av våra diagram men ange gärna Ekonomifakta som källa.