Reallöneutveckling - internationellt

Senast uppdaterad: 2024-09-20

Sverige har ända sedan mitten av 1990-talet haft en stark reallöneutveckling. I EU som helhet har reallöneutvecklingen generellt varit svagare än i Sverige under de senaste decennierna. Den höga inflationen under de senaste två åren har orsakat kraftiga fall i reallöneutvecklingen.

Löneökningar kan antingen uttryckas i nominella eller reala termer. Den nominella ökningen mäter förändringen rakt av. Om medellönen stiger från 10 000 kronor till 10 500 kronor året därpå, uppgår den nominella ökningen till 5 procent. Om inflationen samtidigt är 2 procent drar man bort detta från den nominella ökningen för att få fram reallöneutvecklingen – i detta exempel 3 procent. För en privatperson är reallöneutvecklingen mer betydelsefull än den nominella eftersom den ger en bättre bild av hur köpkraften påverkas.

Sverige har sedan mitten av 1990-talet haft höga reallöneökningar . Det finns flera förklaringar till detta. Bland annat att vi fått ner inflationen, som under 1970- och 80-talen ofta var mycket hög. En självständig Riksbank med ett tydligt inflationsmålinflationsmål: har självfallet spelat stor roll i detta sammanhang, samt en bättre fungerande lönebildninglönebildning: som inte bidragit till att driva upp inflationen.

Även internationellt sett har reallöneutvecklingen varit god i Sverige. Jämför man data från EurostatEurostat: från 2001 och framåt har reallönerna i näringslivetnäringslivet: ökat mer i Sverige än i EUEU: som helhet. Den årliga ökningstakten har i genomsnitt uppgått till 1,1 procent. Det är främst länder i Östeuropa som har uppvisat högre ökningstakter.

Att reallönerna ökar är långt ifrån en självklarhet. Flera länder i EUEU: har periodvis haft sjunkande reallöner. Till exempel har reallönerna sjunkit i Grekland efter finanskrisen. Den höga inflationen under de senaste åren har också fått reallönerna att falla brett.

Det är fritt att använda sig av våra diagram men ange gärna Ekonomifakta som källa.