Fri rörlighet av arbetstagare

Den fria rörligheten för personer omfattar både fysiska och juridiska personer. Alla personer har inte samma rättigheter utan den skiljer sig beroende på personens juridiska status. Arbetstagare med EU-medborgarskap åtnjuter flest rättigheter under den friheten. Därför gör man skillnad på fri rörlighet för personer och fri rörlighet för arbetstagare.

Det råder stor skillnad mellan länderna när det kommer till nyttjandet av denna frihet. I Kroatien bor 19,9 procent av befolkningen i arbetsför ålder (20–64 år) i ett annat EU-land, medan bara 0,9 procent av befolkningen i Sverige bor i ett annat EU-land.

Den fria rörligheten för arbetstagare innebär att alla EU-medborgare ska ha samma anställningsmöjlighet, lön, och övriga anställnings- och arbetsvillkor. Arbetstagare har dessutom rätt till att få stanna kvar i landet under vissa omständigheter. Man får exempelvis stanna kvar i landet när man blivit av med jobbet för att få chans att hitta ett nytt. Det finns vissa undantag till rättigheterna.

• Ett undantag är att man får ställa krav på språkkunskaper, när det finns goda skäl. Det finns goda skäl när språkkunskaper är väsentliga för att kunna utföra arbetet.
• Ett annat undantag gäller anställning inom ett lands offentliga sektor där anställningen kan nekas på grund av säkerhetsskäl.

För att rättigheterna ska kunna fungera effektivt så har man som arbetstagare i ett annat EU-land flera icke-arbetsrelaterade rättigheter. Exempelvis får arbetstagarens närmaste familj följa med till landet. Familjen ska ha samma rättigheter som arbetstagaren. Detta gäller även om arbetstagarens familj inte är EU-medborgare.