3:12-reglerna

Drygt 470 000 delägare i 450 000 företag omfattas av 3:12-reglerna för fåmansföretag. Ett fåmansföretag är ett företag som ägs till mer än hälften av fyra personer eller mindre. Dessa företag, inklusive deras dotterbolag, har tillsammans över 1,5 miljoner anställda. Det innebär att nära hälften i privat sektor arbetar i ett bolag som omfattas av regelverket. Små och växande företag är viktiga för tillväxten och 3:12-reglerna har därför stor betydelse för näringslivet eftersom de avgör hur lönsamma investeringar i små och växande bolag blir.

Reglernas namn kommer ursprungligen från lagen om statlig inkomstskatt där bestämmelserna fanns i 3 paragrafen 12 momentet. Idag återfinns reglerna i inkomstskattelagens kapitel 56 och 57 men namnet 3:12 har hängt sig kvar. Inledningsvis var reglerna enbart begränsande och syftet var att ägare som också arbetade i sina bolag inte bara skulle få sin utdelning beskattad som kapitalinkomst utan också kunna tvingas ta upp den som tjänsteinkomst. Tjänsteinkomster beskattas hårdare än kapitalinkomster och lagstiftarna ville då styra mer av beskattningen av aktiva ägare mot den högre tjänstebeskattningen.

I olika steg och framför allt sedan 2006 har regelverket reformerats flera gånger i syfte att främja sysselsättning och företagande. Det risktagande som det innebär att både äga och driva ett mindre företag samt anställa har varit ett motiv bakom de lättnader som har genomförts. Bland annat har kapitalskattesatsen justerats från 30 till 20 procent och incitament till att anställa har skapats och förstärkts.

Med tiden har dock regelverket som bestämmer vilka ägare som omfattas av 3:12-reglerna blivit mycket komplext. Förenklat beskrivet ska företaget för det första vara onoterat och minst 50 procent av andelarna ska ägas av som högst fyra delägare - men det finns även en utvidgad definition som innebär att de aktiva delägarna räknas som en enda person. Den senare medför bl.a. att delägare i tjänsteföretag med många aktiva delägare kan träffas av regelverket. För det andra ska ägaren, eller en närstående till ägaren, vara verksam i betydande omfattning i bolaget, eller i bolag som detta äger andelar i. Utöver detta finns en mängd regler som syftar till att fånga upp bland annat kringgåenden - men även att begränsa reglernas tillämpningsområde, exempelvis om utomstående, passiva delägare, äger betydande delar av bolaget.

Beroende på bolagets ägarstruktur, antalet anställda, löneuttag, andelarnas anskaffningsvärden etc kan beskattningen av olika fåmansföretagare skilja sig åt väsentligt. Inklusive bolagsskatt är den lägsta möjliga skattekilen vid investeringar i fåmansföretag 36 procent och den högsta 62 procent. Det kan jämföras med 40 procent som är skattekilen på utdelningar från övriga onoterade bolag och 44 procent som är motsvarande siffra för noterade bolag.

Den lägre skattesatsen om 20 procent gäller för vinster, utdelningar och räntor från kvalificerade andelar som understiger ett så kallat gränsbelopp. Gränsbeloppet i sin tur kan bestämmas genom huvudregeln eller förenklingsregeln.

Enligt huvudregeln beräknas gränsbeloppet som summan av ett kapitalbaserat utrymme och ett lönebaserat utrymme. Grovt förenklat blir gränsbeloppet statslåneräntan plus nio procentenheter gånger anskaffningsvärdet för andelarna plus 50 procent av föregående års lönekostnader i företaget, fördelat efter ägarandel. Särskilda villkor är uppställda för att få basera gränsbeloppet på lönekostnader. Delägare med mindre än 4 procents ägande utesluts från denna möjlighet. Vidare behöver delägarens lönenivå vara minst cirka 650 000 kronor eller cirka 400 000 plus 5 procent av bolagets lönekostnader.

Enligt förenklingsregeln blir gränsbeloppet strax under 200 000 kronor, vilket ska fördelas jämnt över samtliga delägares andelar. Respektive ägare väljer vilken regel som gränsbeloppet ska beräknas efter.

Det fullständiga regelverket kring 3:12 finns numera i 56 och 57 kapitlet av Inkomstskattelag (1999:1229).