EU:s utsläppsrätter

Utsläpp av växthusgaser i atmosfären har tidigare varit gratis trots att det får stora kostnader som följd, bland annat i form av klimatförändringar och andra miljökatastrofer. Utsläppshandeln begränsar och prissätter utsläpp. Målet är att minska utsläppen inom EU med 62 procent mellan år 2005 och 2030. EU ETS är världens första handelssystem för utsläppsrättigheter. Överenskommelsen grundar sig i Kyotoprotokollet och presenterades 2003 som ett tillvägagångsätt för att klara de mål som satts upp för industriländers minskade emissioner. Tillvägagångsättet för att införa utsläppshandeln i EU har genomgått fyra faser och började med fri allokering av gratis rättigheter. Antalet rättigheter har med tiden minskat samtidigt som priset har stigit, fler växthusgaser såväl som fler sektorer har efterhand inkluderats i systemet och år 2026 kommer det även att påverka import av varor utanför EUs gränser. För att säkerställa konkurrenskraften i den europeiska industrin finns en buffert med gratis rättigheter som kan delas ut till industrier. I samband med projektet finansieras NER300 fonden som ger bidrag till nya innovationer inom minskning av utsläpp, lagring av koldioxid och förnybar energi. Utöver de 27 medlemsländerna i EU, deltar även Norge, Island och Lichtenstein i utsläppshandeln.

 Fas 1 (2005-2007) Fas 1 inleddes år 2005. Till en början gavs utsläppsrättigheterna ut helt gratis. Detta för att få i gång en fungerande infrastruktur och förståelse för hur systemet skulle kunna funka rent praktiskt i framtiden samt vad som är ett rimligt pris för en utsläppsrättighet. EU kommissionen kallar denna första fas för en testperiod med utrymme för ’learning by doing’. Trots att utsläppsrättigheterna var gratis kunde länder straffas med 40 euro per ton koldioxidekvivalenter om de inte följde reglerna.

Fas 2 (2008–2012) I nästa fas som tog fart år 2008 begränsades antalet utsläppsrättigheter med 6,5 procent. Auktionsverksamheten startade i låg skala. Straffavgiften som införts i fas 1 höjdes till 100 euro per ton koldioxidekvivalenter. 

Fas 3 (2013–2020) Fas 3 började år 2013 och inkluderar fler växthusgaser och sektorer. Ett gemensamt tak infördes för hela EU och alla rättigheter. Handel och byten med utsläppsrättigheter blev standard istället för gratis tilldelning som var fallet i fas 1. 300 miljoner rättigheter avsattes för framtida investeringar.

Fas 4 (2021-) Just nu befinner vi oss i fas 4. Som diagrammet visar har priserna på ett ton koldioxidutsläpp ökat drastiskt. Utsläppshandeln ETS inkluderar mer än hälften av Europas utsläpp. År 2021 sattes målet att antalet utsläppsrätter ska minska med 2,2 procent per år. Idag har målet uppdaterats till en årlig minskning på 4,3 procent. Utsläppen ska minska med 62 procent till år 2030 jämfört med år 2005. Sjöfart och delar av flygindustrin som tidigare stått utanför regleringen kommer också att inkluderas gradvis under de kommande åren. Ett separat system ska införas för byggnader, vägtransporter och bränslen. År 2026 införs gränsjusteringsmekanismen CBAM som innebär att även sådant som importeras från utanför EU-området måste köpa certifikat motsvarande sina utsläpp.